När
vi ändå är inne och pratar lagsammanhållning så känns det som ett bra tillfälle
att hoppa tillbaka till mitten av april, då vårt lag tillsammans med
föreningens F98- och P00-lag var iväg på träningsläger tillsammans under fyra
dagar. Dessa fyra dagar innebar ett enormt lyft för lagandan för oss och vi
kunde inte fått ett bättre avstamp inför seriesäsongen.

Vi
åkte iväg med buss en torsdagseftermiddag och vid ankomst till vandrarhemmet i
Höganäs i Skåne inkvarterade vi oss i flerbäddsrum där vi ledare bestämt vilka
som bodde med vilka. Första kvällen hade vi ett kort teoripass där vi pratade
lite om kost och vikten av att förbereda sig på ett bra sätt, och då givetvis
också om hur man förbereder sig på
ett bra sätt.

Andra
dagen märkte alla direkt att vi skulle få ännu mer motion än vi trodde under
långhelgen. Avståndet till träningsplanen var nämligen närmare fyra kilometer,
och ingen buss hade vi kvar på plats. Bara att gilla läget, och det i efterhand
tror jag det här var bättre än att ha planen runt knuten. Detta eftersom alla
tvingades anstränga sig lite extra, och tiden mellan boendet och planen kunde
användas till lite annat. Sista dagen fick killarna i smågrupper bland annat
komma på en varsin målgest som de sedan fick visa upp för resten av laget vid
träningens slut, som en rolig grej.


lördagen hade vi en träningsmatch inplanerad på eftermiddagen, så då stannade
vi kvar runt vandrarhemmet på förmiddagen och genomförde en del
samarbetsövningar som var både nyttiga och inbjöd till en hel del skratt. Överlag
var det väldigt positivt för hela laget att komma iväg tillsammans och få umgås
så tätt ihop under några dagar. Samtidigt gjorde närvaron av de andra lagen att
det blev lite extra stoj och stim, vilket också kändes positivt.

Sista
dagen på träningslägret kan jag titta tillbaka och säga att vi hade en riktig
nyckelsekvens för hur resten av säsongen skulle gestalta sig. Så kändes och känns det fortfarande. Det var trötta ben, sega huvuden och lite allmänt gnälligt och ynkligt på
lägrets sista träningspass den där förmiddagen. Många började vika ner sig och
ville inte riktigt anstränga sig längre. Då samlade vi ihop gänget, sa några
väl valda ord som i princip gick ut på att det fanns två möjliga val. Antingen
bita ihop, hänga i och köra på eller att ge upp och sätta sig vid sidan. Alla
valde det första, och vilken träning vi fick. Helt fantastisk inställning och
där tror jag många kände att man ibland måste anstränga sig lite extra för att
komma någonstans. Allting är inte alltid toppen och går inte alltid som på
räls. Samtidigt slöts även gruppen samman än starkare när vi efter träningen
kunde konstatera att vi klarat av att göra det här tillsammans.

Det
hade varit intressant att ha ett litet fönster man kunde kika in och se vad som
hade hänt om vi låtit träningen flyta på och låtit killarna fortsätta vika ner
sig och lämna över ansvaret på varandra. Jag tror inte vi hade fått samma
utveckling som vi fått under året, och jag återupprepar att jag är övertygad om
att det är de små detaljerna och ögonblicksbesluten som gör att saker och ting
blir som de blir.

Det
finns såklart säkert även motsatta exempel. Ögonblicksbeslut man tar när man är
”mitt uppe” i det och som man senare inser nog inte var så kloka. Där gäller
det att ta lärdom och göra det bättre nästa gång, för tyvärr kan man ju aldrig
göra om det. Ett exempel jag har här plockar jag från näst sista seriematchen
under årets säsong. Allting gick emot oss. Nästan halva laget anlände till
matchen runt 20 minuter före avspark, och allt kändes stressigt och lite
småjobbigt. (Det där är en sak jag är medveten om att jag måste förbättra i mitt ledarskap, att
hålla lugnet och inte låta det påverka för mycket om allt inte blir som tänkt
och förutsättningar förändras.)

Hur
som helst, ”allt” gick emot oss. Vi skapade chans på chans på chans. Stolpe,
ribba, målvakt och utespelare på mållinjen var i vägen. Vår motståndare gjorde
mål från 45 meter. Vår motståndare tog med sig bollen med handen och gjorde
mål. Vi fortsatte skapa chanser utan utdelning. Bollen studsade fel, vi fick
inte med oss någonting. Alla som har erfarenhet från fotboll eller egentligen
vilken lagidrott som helst känner säkert igen det här. Ibland har man allt emot
sig och ingenting med sig. Ibland har man istället allting med sig, men det gör
det inte mindre frustrerande när allting går emot.

I
paus var frustrationen stor och det gjorde att jag tog ett ögonblicksbeslut som
var mindre bra. Jag lät frustrationen gå ut över spelarna och var alldeles för
hård i mitt snack. För med lite distans var vi inte jättedåliga, allting gick
bara emot. Och det kan man inte alltid riktigt påverka i alla lägen, det ligger
något djupare i det där. I början av matchen lyckades vi till och med spela
utefter vår spelidé på ett riktigt bra sätt, men i mitt huvud var det borta
just då. Några timmar senare när man reflekterade över matchen, spelarna och
sig själv var det dock ganska tydligt för mig att jag hade varit alldeles för
tuff och för hård, och spelarna fick ta en del oförtjänt ”skit” i paus.

I och med att jag själv
insåg att jag gjorde fel var det bara en sak att göra. På träningen dagen efter
inledde jag med att be om ursäkt och härliga killar som man har att göra med så
accepterade alla ursäkten. Jag tror det är viktigt att kunna erkänna sina fel
även som tränare, jag tror det finns många som har lite för mycket prestige
även gentemot sitt eget lag. Man måste kunna be om ursäkt om man gjort fel, vilken
roll man än har. Sedan är det såklart extremt viktigt att misstaget inte
upprepas, för tvingas man be om ursäkt en eller två gånger till för samma sak
tror jag det är risk att spelarna börjar tappa förtroende. Hur som helst kan
jag säga att jag aldrig kommer gå i den här fällan igen, vilket humör jag än är
på kommer jag tänka efter en gång extra innan jag bestämmer mig för vad som ska
få komma ut ur munnen. Ibland måste man kritisera, men hur ”dåligt” man än
tycker något är så bör man nog vakta sina ord, framförallt när det gäller ungdomar. För den
sekunden glädjen försvinner från fotbollen är man farligt ute. Kritik ska också alltid vara konstruktiv, annars stjälper man nog mer än man hjälper.